Ny blogg

Jahapp

Ny bloggadressen är i bruk: http://kiasombloggar.blogspot.com/

Ny bloggadress?

Jag vet inte hur jag ska kunna fixa till min blogg......

Kan någon hjälpa mig?
Känner mig ynklig. Går åt pipen det här.

Problemet är att jag skulle byta bakgrund, vilket inte gick eftersom jag hade en så "avancerad" template. Så jag var tvungen att först byta till standard-template. På något sätt försvann alla mina möjligheter att ändra html. Attans!

Nu sitter jag fast med rubriken "Mall" istället för "Layout".
Om det nu finns någon som kan hjälpa mig - snälla, gör det!

Ska i samma andetag meddela att jag gjort en ny blogg - där jag kan börja om från början. Men ska det verkligen behövas??

Vad är det som händer?

Varför är jag så klåfingrig?
Nu skulle jag fixa till ett nytt utseende på bloggen. Och vad händer?

Nu kan jag inte göra någonting längre.... Det är liksom bara det svarta kvar. Jag som skulle blinga till det riktigt ordentligt.

Kanske inte är meningen att jag ska hålla på med det här?

Nej, jag är inte den som ger upp! Jag fortsätter imorgon.

Dags för sömn. Måtte layout-möjligheterna komma tillbaka!

Upgraded

Till kontoret har det kommit ett brev till mig. Det är från Svenskt Näringsliv. Inget konstigt, ibland hänger jag med på saker som de anordnar. Alltid lär man sig något. Ofta får man veta riktigt, riktigt bra saker (som när jag fick belägg för allt jag bara tordes tänka men inte säga om 80-tals generationen) som det finns användning för. Och det är spännande att höra hur andra företagare tänker.
Tillbaka till brevet.
Det är adresserat till:
ÄGAREN Kia ------

Tjofaderittan!
Tar det som ett omen.
Snart är det dags

.......

Lite sliten.
Jobba. Leta gymnasium till Stenbock. Jobba.
Och inte har jag berättat om konserten i lördags, heller.
Och just det, make jättesjuk sedan måndag morgon. Flunsan.

Tänkte inte på

att berätta att jag var jakt-änka i helgen.

Jo, det kan vara så att uteluft gör en man sjuk.
Men vad gör jägarna efter jakten?
Ägnar sig åt friskvård?

Knappast

Dax igen

Tror att flunsan drabbat familjen.
Det innebär i dag att make inte är på jobbet.
Det innebär i dag att jag svarar i telefonen hela tiden.
Det innebär att jag tar beslut.
Hi hi

Jan Stenmark (Ur Aftonbladet)

Är jag helt korkad, eller?

I dag är jag tacksam över all tvätt.
För att tvätta är det enda jag gjort. Är så trött av gårdagen att jag är yr och mår illa - men det var det verkligen värt!!!!
Nu piper tvättmaskinen igen. Tvätten är klar. Pip från helvetet. Ibland drömmer jag stress-mardrömmar med de pipen.

Klockan åtta

Äntligen är Mia&Klara tillbaka. Ikväll på SVT.
Då kanske jag blir pigg igen.
Blir åtminstone glad. Och berörd.

Dagen efter

I dag är Kia tlött. Liktitt tlött.
Ja, så trött att jag inte kan (säga) bokstaven r.

Igår var det precis så kul som jag trodde att det skulle bli!

Återkommer

Tur att jag är snål

Hade absolut inget att sätta på mig imorrn. Ja, ja, typiskt kvinnligt i-landsproblem, jag vet. Men det är lite speciellt med en konsert. Det kan vara busigt kallt före och efter. När man väl sjunger blir det varmt, speciellt när vi är så många. Det gäller att klä sig förnuftigt. Naturligtvis har vi i förväg fått instruktioner vilka färger vi kan ha. Denna gång svart. Tur för mig, tänkte jag först. Sedan tittade jag i garderoben. Nähä. Inget vettigt.
Gav upp och bäddade till min goa, goa föräldrar som överraskade genom att dyka upp en dag för tidigt.
Tittade i garderoben igen. Nada.
Tvättade håret så jag slipper det imorgon bitti.
Tittade i garderoben. Nedslående resultat. Gick med bestämda steg till tvättstugan; naturligtvis hänger något passande på tork!
Men, nej.
Bestämde mig för att plocka fram allt svart och välja något i panik tidigt imorgon bitti. Sagt och gjort. Galge efter galge. In med allt i tvättstugan (Eftersom vi bor så trångt har vi inget gästrum och jag tvingade min päron att sova i "vuxen-sängarna". Tänkte att de skulle tycka det var kul att få åka upp och ner i våra ställbara, svinigt dyra sängar. Annars får de alltid sova på extrasängar i vardagsrummet, stackarna).
Då inträffade det härliga!
Min svarta spetsklänning jag köpte på rea liksom hoppade fram ur den mörkaste vrån i garderoben.
Gulliga, underbara, gose, snygga klänning!

Några favvo-bloggar

Om jag bara kunde. Ville. Hann. Iddes.
Då skulle jag göra det man kan läsa om här

Har ingen aning om vem Greg är. Är så nyfiken att bloggar bara poppar upp. Tror att de kommer till mig. För att jag behöver dem. Inspiration.

Och ett ställe där man hittar mycket att välja på

Och en blogg jag nyss fann. Den är så söt, så söt. Men jag måste påpeka att jag klippte mig innan jag hittade den bloggen. I övrigt finns ingen likhet mellan oss.

Blogglistan

Sedan jag var tvungen att byta utseende på bloggen så har jag av någon outgrundlig anledning inte kunnat ha en blogglista. Nu går det, tydligen. Den kommer att bli längre. Vissa bloggar kan man inte lägga till, kanske är de dessa som ställt till det hittills?

En annan sak som ordnat sig i dag är placeringen av min julklapps-GPS. I min lilla bil finns inget naturligt ställe för den att bo så det blev en nödlösning.
Jag har klarat mig finfint med karta och dissat de som inte kan leva utan GPS. Nu ska jag tvärvända! Jag ska ge min GPS order om att visa mig vägen både hit och dit. Och sedan hem igen.
På skärmen kör jag en rosa bil. När man kommer fram dit man ska välkomnas man av en målflagga. Funderar på att använda John Cleese röst. Ha, va kul, jag säger till John vart jag vill åka och han berättar hur man kommer dit. Då ska jag skratta hela vägen.

KLICKA!!

En händelse som ser ut som en tanke:
"Min" kör annonserar på min blogg. Wonderful! Klicka och anmäl och sjung, av hjärtat sjung!
Det ska tydligen vara vetenskapligt bevisat hur bra man mår av att sjunga tillsammans. Ett påstående jag köper med hull och hår, helt okritiskt. Själv sjunger jag inget vidare men det märks inte när jag är tillsammans med så många andra.
Bara ingen bredvid håller för öronen...

I dag hade vi Praktisk Dag på jobbet för första gången. Det innebär att jag och chefen gör en massa praktiska saker istället för att vända på papper.
Idag hyrdes det lastbil och kördes otroliga mängder skräp till tippen. Och så inköptes dörrar och radiatorer.
Jag är inte känd för mina muskler, så vi hade bra hjälp av en personal. Tur det - annars hade vi hållit på i minst en vecka.
I morgon blir det det gamla vanliga farandet emellan minst två ställen och ärenden hit och dit på vägen.
Längtar till mitt skrivbord. Mitt lilla rum.

Mätte

mina örhängen, de är 12 centimeter långa. Menar att de snarare är 120 mm.
Supersnygga!

Synd att jag inte hann dansa med dem på.

Det bara kryllade av idrottskändisar på galan. Mystiskt att stå i toa-kön med tjejerna. Helt plötsligt blir de vanliga, dödliga, kissnödiga människor . Trots VM- och OS-medaljer.

Blev lite sugen..

.. på att springa. Bra lite. Lite.
Det finns ett ny-gammalt lopp, Parloppet och det är en superb idé, designad för mig och min make.
Vi fungerar nämligen så här: Jag gillar inte överraskningar och kan ha svårt att bestämma mig. När jag väl har bestämt mig kör jag till 130 %. Och jag har t-å-l-a-m-o-d. Jag verkar ha tävlingsinstinkt men tycker inte om att jag bara måste tävla, tävla, vinna, vinna. Kan inte förstå varför jag är tvungen men det är jag.
Make älskar överraskningar. Antar alla utmaningar (det är därför han `måste` ha en fru som dämpar och är lite förnuftig). Och börjar han tävla måste han vinna. Omedelbart!
Därför är det taktiskt vettigt att vi ställer upp i Parloppet och dessutom får med oss alla par vi känner!
Jag räknar iskallt med att jag springer 1000 meter och make springer 4000!!

För jag har ju ont i knäet.
Vilket märks efter 2,5 kilometer.
Dumt att chansa.

Hur svårt kan det va?

Varför kan jag inte få en bild av vår logga att fastna på en klisterlapp??? Make har köpt en finfin Dymo-skrivare som vi (troligen bara jag) kan ha till adresslappar etc. Den verkar vara busenkel. Men man borde ana oråd när man läser "Designed for Windows 2000, XP". Men Vista då? Är detta en gammal apparat, månne?
Inne i förpackningen ligger en glassig bild på en lyxkryssare: man kan tävla och vinna en fantastisk kryssning för två i Karibien! Underbart.
Synd bara att tävlingen "pågår t.o.m. juli 2007"

Är detta en gammal apparat, månne?



(Så, nu är jag igång med att skriva om jobbet. Beware!)

Dagens outfit

I måndags var jag på Idrottsgalan men det har med mitt arbete att göra, så där blir det censur!
Då skulle jag ha blivit fotat. Heltokig outfit. Pumps med guld och glitter. Barnkalas?
Jättelånga örhängen. Riktigt långa. Jag har ju en lång hals och det måste utnyttjas. Det märkliga var att jag lyckades tappa det ena (då var klockan bara 14:30) utan att märka det. Tur att det finns uppmärksam personal så jag kunde hänga tillbaka det.

Make, tillika chef, tycker att jag kan/ får skriva vad som helst här på bloggen. Han anser inte att jag behöver undanhålla något alls. Så det är en sak att fundera över.

Konsert på lördag

På lördag är det dags för konsert! Jag har aldrig sjungit i Konserthuset förut.
Det ska bli så kul att jag inte finner ord. Mängder av proffs inom Sveriges gospelkörer. Ska snoka runt lite för att se om det finns någon kör där jag skulle passa.
Tycker verkligen om "min" kör men det är ju egentligen bara gospel jag vill sjunga.
Men hellre sjunger jag lite blandat än är tyst.

En snabbis.......he he

Tänkte bara upplysa om en sak som tydligen många inte förstått:
När bokstäverna i texten är i en avvikande färg, betyder det att om man för muspekaren dit och klickar länkas man vidare till det jag tänker på....
Avancerat för en del.
Verkar det som.

Make tittar på Emil i Lönneberga.
!
Det är han som inte vill ha fler barn.
Varför? Nu har han ingen att skylla på, det är ingen annan som tittar på Emil. Om vi hade små, små barn kunde han se på Emil och leka med bilar och komma undan som en god fader.
Nu skrattar han också.
Ja, ja.

Fram med snytpapper!!! Rensa tårkanalerna

Att göra skäl för sitt namn

Jag heter egentligen Kristina. Ett namn jag aldrig känt att jag kan leva upp till. Brukar säga att alla kallar mig Kia för ingen orkar säga hela namnet "Kristina". Vet förstås att det egentligen är jag som gärna skulle vilja vara en god människa och bara lyckas bli en "Kia". Men det är helt okej för mig - för vem är så nöjd med sig själv att ingen högre moralisk strävan finns?

Så för att, som vanligt, skoja till det lite är här en bild som är så fin (apropå att leva upp till sitt namn):

Tvillingsjäl eller föredöme?

Nu hände något som är en smula läskigt. Eller häftigt. Fantastiskt. Jag skrattar och "nästan-gråter".
Här är MIN BLOGG. Här är jag. Här är mina bilder.

Nu är jag så chockad att jag kommer att vara vaken hela natten.
Finns det många som jag?

Hur ska jag fixa till det här?

När Stenbocken var ett år fanns det i vår hemkommun ett 2-familjs system. Det fungerade så, att två familjer turades om att ta hand om varandras barn. Vecka 1 arbetade alla vuxna i familj A och då var både familj A´s och familj B´s barn hemma hos familj B (dagtid, alltså). Vecka 2 jobbade vuxna i familj B och alla barn var hos familj A.
Jag tycker att det är ett fantastiskt alternativ, främst till dagis men även till dagmamma.
Och nu läser jag detta skrivet av en kompis som kommer att bli en av Sveriges bästa lärare.

Så. Jag som har mina funderingar angående Oxens skolgång har fått idéer i skallen.
Hur ska min dotter kunna få en lärare som jag har förtroende för?

Ska i samma andetag berätta att det gick bra för Oxen på proven hon var tvungen att plugga till på jullovet. Men skolans policy angående läxor/prov över loven har jag inte fått info om.

Älskade döttrar

När jag hör den här låten tänker jag såklart på mina tjejer. Det är inte alltid lätt att veta vad man ska tro på. Om man ska tro. Varför.
Emellanåt spelar det ingen roll. Huvudsaken är att känna trygghet.

Jag älskar er.
Ni är ljuset i mig.
Det som växer.
Och växer.
Från stearinljus till glödlampa.
Till lysrör.
Och så vidare.
Större och större.
Nu har jag solen i mig.
I mitt hjärta.
Mitt varma, smältande hjärta.

Frisyrtips önskas

Dags att klippa topparna igen. Jisses så fort det blir slitet. I vanlig ordning funderar jag på att byta friss. Men till vad? Lite förändring vore trevligt. Vet att det bara rör sig om några dagar, sedan är det de gamla vanliga spagettistriporna som hänger där igen.
Här är en idé:

Söt musik

Här är ett exempel på hur jag inte ska klippa mig (för övrigt en gullig låt och en fin video):

Coola rockbrudar

I flera år har jag hoppat jämfota till den här låten. Kan inte låta bli.

What´s a grejsimojs mummy?

Snodde rubriken från Stenbocken. Ge och ta.
Tänk så många ord jag "gett" henne. Paybacktime!

Jag vet inte vad hon menar med grejsimojs men antar att det är syftet med ordet.

Har just avslutat 7:e boken i Damernas detektivbyrå-serien och känner att jag är reda att läsa Gomorra. Jag är lite skraj för att läsa om människor som inte vill varandra väl, så jag startar med bara några få sidor.

Idag var jag hos tandhygienisten på årlig kontroll. Det är tortyr. Kör med tricket "om-jag-inte-andas-så-finns-det-inte-och-om-det-envisas-med-att-stanna-kvar-kanske-jag-har-tur-och-svimmar-av-syrebrist". Det är dock inga inom tandvården som undgår att märka att patienten slutat andas. Proffsiga människor.
Cyniska Kia är övertygad om att de vill att jag ska andas så att jag är helt och fullt medveten om alla raffinerade knep de har för att plåga mig.
Nej, nu överdriver jag. Igen.
Men ibland kan man ju fundera över vem som vill bli tandläkare. Men nu mår jag så illa att jag inte kan skriva mer.
Behöver jag förklara att jag är tandvårdsrädd? Vet exakt när jag blev det och vad som föranledde rädslan. Lik förbaskat ska jag dit varje år. Det gäller att stå över paniken - annars kan det bli värre.

.....

Blev tvungen att ändra utseendet på bloggen. Jag är ju sååå nyfiken och vill testa allt som jag tycker skulle passa här. Så jag får skylla mig själv när jag plötsligt har raderat saker som jag inte vet hur jag ska få tillbaka.
Min gamla bakgrund var hur simpel som helst att skaffa. Men så tyckte jag att jag ville ha många små roliga saker runt omkring för alla att titta på och pyssla med. De flesta av dessa små grejer blev rätt fula när de väl kommit på plats och så kan man inte ha det. Tvunget att ta bort lite. Och sedan lägga till lite annat. Och ta bort det där lilla som blev alldeles horribelt rosa. Etc. O.s.v.
Så till slut var alla fina rosa pryttlar i kanterna helt borta. Hur gick det till? Ingen fara, tänkte Kia, det är a piece of cake att hämta bakgrunden igen. jag har sparat adressen till den superba sajten med alla de fina färgerna och mönstren.
Men, nej! Just precis den sajten ligger nere (ska fixas till, heter det) och nu har jag väntat i två dagar och tyar icke mer.
Nu har jag ett helt nytt utseende (på bloggen - irl-Kia ser likadan ut, det är ett helt annat ämne jag ska återkomma till) som jag tycker passar mig bättre. Det ser en mer vuxet ut, eller hur?
Viktigt för mig, som inte är duktig på något som handlar om datorer, att påpeka är att den nya bakgrunden krävde mycket, mycket mer arbeta att få till. Så alla vet det. Även om det inte märks, så har jag jobbat hårt. Så nu får det se ut såhär väldigt länge!

Och apropå att se vuxen ut, har alla andra lika kul åt att det annonseras om att få snyggare eller större bröst på min blogg??? Hur länge dröjer det innan jag själv klickar där?

När sinnen förvrängs

Ibland när man är sjuk tappar man lukt- och smaksinnet. Men i går och i dag har jag testat en ny variant: allt luktar och smakar om någonting annat. Inte trodde jag att det fanns en marknad för en sådan typ av förändring. Det gör det tydligen...

Ja, man kanske skulle släppa loss fantasin och se vartåt det bär. Jag kan komma på en hel del knasiga produkter. Det spelar ingen roll om man tror att någon kommer att köpa det som säljs.

Tjat, tjat

Men då! Vad de tjatar! Jag ska städa. Seså, sluta vara på mig om det hela tiden.

Dags att dansa igen

En låt att lyssna på varje morgon! Den är så... Så... Så....
Jag hittar inte orden. Men visst är livet härligt!

Saker förändras

Mia Skäringer bloggar inte längre.....
Nu har jag ingen bloggare att hålla i handen när det känns mörkt och kusligt (Så jag får hålla tillgodo med riktiga, närvarande människor jag har omkring mig. Vilket är det allra, allra bästa man kan ha. Så jag överdriver såklart. Lite i alla fall).
Mia kunde beskriva de där nästan övernaturliga känslorna jag också hade när det blev en massa undersökningar, prover, provsvar och operation.
Oron. Rädslan. Det man ville prata med folk om. Men som ingen orkade/ ville lyssna på. Så ensam man blir.
Och samtidigt så tacksam. Tacksam över allt jag fått. Och tacksam över att chansen är så stor att fortsätta få.

Men Mia Skäringer har man inte sett det sista av! Hon kommer tillbaka med Mia&Klara som är bland det roligaste jag vet.

Påminnelse

För en tid sedan fick jag ett ryck och ville rensa i hela hemmet.
Nå, det blev inte så mycket av med det. Jag bör överväga att sätta planerna i verket, annars kan det få ödesdigra konsekvenser.

Dagens fix

Jamen nu har jag väl hakat upp mig! Nu har jag lyssnat på samma låt femton gånger. Den är så bra! Jag bara måste dela med mig till alla. Problemet är bara att man inte kan hämta den fina, fina videon utan jag tror att det är något hemsnickrat man får titta på. Gå gärna in på Youtube och se videon.

En sån massa kärlek jag känner när jag lyssnar på det här:

Min älskade lussekatt

Det här här Lucia.

Hon är den snyggaste (formidabla schackrutor i ansiktet t.ex.), smartaste, roligaste och trevligaste katten i hela universum. Mot mig är hon dessutom den grinigaste men det beror på mig, inte henne. Jag kan inte låta bli att retas.

Två år efter Lucia vi adopterat Lucia visade det sig att Stenbocken var grymt allergisk. Som av en ängels försyn kunde Lussi lytta till mina föräldrar på landet. Super! Där är hon såååå bortskämd och älskad. Och det finns massor av natur att jaga möss i.

Hon är ganska liten men tuff.

Det har alltid varit svårt att fota henne. Antingen blundar hon eller så trixar hon till det med öronen. Hon blir sig inte lik på kort.

Puss på dig Tussefi!

Åhh jag fick beröm

Tack snälla goa kusse som gav mig så snälla ord. Mitt svar får bli mitt blogginlägg:

Ojsan hoppsan!

Tack snälla, snälla.



Jag hoppas att bloggen kommer att bli bra. Jag tänker att jag ska "blanda och ge" hej vilt.



Men det är så svårt när jag inte skriver något om jobbet. Det är ju en jättestor del av mitt liv. Bamse stor.

Men jag tycker att det inte skulle vara schysst mot våra anställda - vill inte lämna ut andra.



Åsså var det det här med min make = chefen . Uj,uj vad jag inte skriver om hur allt är egentligen.



Nja, överlag tycker jag att jag är lite mesig på bloggen. Men det är nog rätt just nu.

En stor anledning till att jag bloggar är att jag vill att mamma o pappa ska skaffa dator och internet. Är säker på att de skulle ha kul och hitta en massa intressant. T.ex. kolla in bilder och bloggar. Och bara en sån bra sak som att skicka mail. Fantastiskt. Att betala räkningar via nätet är oxå suveränt (men absolut inte kul!!). Eftersom de bor på landet och inte har bil fattar jag inte hur de vill vara utan internet.



Eftersom jag spenderat den senaste tiden med arbete (mer än vad jag tänkt) så har jag inte hunnit blogga - så jag åker snålskjuts på dig och använder detta mail till dig. Och sedan skriver jag fortsättning i ett nytt mail.



hejsvejs

kia

NU VET JAG HUR

Jag hittade precis vad jag behöver. Kolla in det här, det liksom sköter sig själv!

Rimfrost i skägget

Kallt, kallt.
Tog en promenad på ca en timme. När jag kom hem upptäckte jag att håret som stack fram ur mössan var vitt av frost. Dripp, dropp.

I Dagens Nyheter började idag en artikelserie om en reporter som ska infria allas våra nyårslöften: äta rätt, träna etc..
Funderade en stund på om jag skulle hänga på och köra parallellt med henne. Sedan kom verkligheten tillbaka och jag insåg att det skulle vara hållbart i ca 30 minuter.

Tror inte på nyårslöften. Tror mer på morgonlöften. Att lova göra sitt bästa den kommande dagen.

TV-spel

Make har köpt att nytt tv-spel.
Det är ett bilspel. Sa han.
Racing. Sa han.

Nu sitter han och Stenbocken och spelar. Bara en massa skjuta. Visserligen skjuter de på bilar från bilar. Men racing??
Jag är skeptisk.

Alla fick sitta på nyår. Trångt blev det. Och skoj.
Alla fem familjer som kom hade hand om varsin rätt (fördrink, förrätt, varmrätt, efterrätt och vickning) och dricka till. Då kunde alla koncentrera sig på en sak var vilket ledde till att allt var jättegott!