Så går man en promenad ute på landet och alla tankar kommer igång.
Är det månne 40-års krisen vilken slumrade in en stund och nu börjar vakna till liv?
En kris är inte nödvändigtvis något negativt. Nej, jag tror att det kan vara uppbyggande och leda till positiva förändringar.
Men det är lite jobbigt att gå igenom allt jag håller på med. Hur mycket av det jag gör och hur många av plasterna jag upphåller mig på har jag valt själv?
Hur mycket är jag med om bara för "det var bara där det fanns en plats" (Lars Winnerbäck "Stackars")?
Jahapp, here we go again. Alla dessa tankar som jag inte berättar för någon. Alla dessa drömmar och planer.
Mycket bra beslut att fara till landet.
lördag 27 december 2008
Funderingar
Jag som skrev kallas Kia 0 kommentarer
Alla dessa drömmar...
.... som en dag ska bli verklighet.
Hur det ska gå till vet jag inte men ett fritidshus ska komma in i mitt liv. Det ska bli mitt. Mitt. Mitt.
Och jag ska äga det. Och sköta om det. Och bestämma över det.
Det ska bli så fint. Alla mina vänner ska komma dit och hälsa på. Vi ska äta så mycket god mat. Det ska finnas sovplatser till alla snälla.
Tjejerna ska få ta med kompisar så mycket de vill (och så mycket kompisarna får för sina föräldrar).
Och jag ska åka dit alldeles ensam. Själv. Med bara mig.
Har jag riktig tur blir det kvällssol. Kanske till och med en skymt av solnedgång.
Jag som skrev kallas Kia 0 kommentarer
Livet på landet
Jag o tjejerna är ute hos mina föräldrar på landet.
Jag tog en promenad just när solen bestämde sig för att Sverige har fått nog med ljus. Det var så otroligt vackert att jag var tvungen att ta slut på kamerans batterier. När jag lärt mig kamerans alla funktioner och mitt finfina fotoredigeringsprogran (dvs när h-lvetet fryser igen) så kommer det bli så underbart vackra bilder.
Jag som skrev kallas Kia 0 kommentarer